Tror du på spöken? Det gör jag

Det går inte att springa för du vägrar att försvinna, vart jag än drar så fins du ändå kvar.Ibland som en ilning genom kroppens alla hörn, ibland som en klapp på kinden, men mest som en olöst gåta. Du får mig att vilja gråta, men mest av allt vill jag bara släppa, glömma och förlåta.
Elsa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0